Mjukisdjur
Hejsan!
Som inte så många av er vet så är jag en sådan där tjej som av prinicip verkligen avskyr det mesta med stämpeln "tjejigt". Dock är det en sak som jag från min barndom inte kan släppa (sedan om det är "tjejigt" eller bara barnsligt får ni själva bestämma). Jag älskar verkligen mjukisdjur. Eller "gosedjur" som jag brukar kalla dem. Det är intressant också, vilket ord man använder! En god vän till mig kallar alltihop för "nallar", men det tycker jag är uteslutande björnar.
Hur som helst, My och jag diskuterade just gosedjur och kom fram till att vi tar väldigt illa vid oss när vi ser dem bli dåligt behandlade. Min bror har en ful ovana att elda upp saker och då ibland gosedjur, och då brukar jag, ännu i dessa dagar, skrika på honom att han är en idiot. "Det är ju bara tyg och plast!" brukar han säga, men där har han fel. Gosedjur får precis den innebörd man ger dem. Besjälning, tror jag att det kallas inom psykologin.
Så till något mycket personligt. När jag var en liten, liten knodd på så där ett halvår så var jag och familjen i Norge. Detta minns jag ingenting av, men det var där min kamrat Nalle införskaffades. Som liten så tog jag med honom precis överallt. Det var lite som Teddybjörnen Fredriksson. "Och han var min bästa vän, när jag var ett litet barn". Det låter förstås mobbat och är inte riktigt sant, eftersom min bror var min bästa vän, men ändå. På andra (eller kanske tredje, efter mamma) plats så var det nog Nalle.
Så här ser han ut nuförtiden:
Han är i sanning fantastisk.
Som alla andra bloggare så slutar vi med en uppmaning:
Har ni läsare några gosedjur, eller plågotankar? Skriv en kommentar! Jag vet att ni vill...
/Tina
Som inte så många av er vet så är jag en sådan där tjej som av prinicip verkligen avskyr det mesta med stämpeln "tjejigt". Dock är det en sak som jag från min barndom inte kan släppa (sedan om det är "tjejigt" eller bara barnsligt får ni själva bestämma). Jag älskar verkligen mjukisdjur. Eller "gosedjur" som jag brukar kalla dem. Det är intressant också, vilket ord man använder! En god vän till mig kallar alltihop för "nallar", men det tycker jag är uteslutande björnar.
Hur som helst, My och jag diskuterade just gosedjur och kom fram till att vi tar väldigt illa vid oss när vi ser dem bli dåligt behandlade. Min bror har en ful ovana att elda upp saker och då ibland gosedjur, och då brukar jag, ännu i dessa dagar, skrika på honom att han är en idiot. "Det är ju bara tyg och plast!" brukar han säga, men där har han fel. Gosedjur får precis den innebörd man ger dem. Besjälning, tror jag att det kallas inom psykologin.
Så till något mycket personligt. När jag var en liten, liten knodd på så där ett halvår så var jag och familjen i Norge. Detta minns jag ingenting av, men det var där min kamrat Nalle införskaffades. Som liten så tog jag med honom precis överallt. Det var lite som Teddybjörnen Fredriksson. "Och han var min bästa vän, när jag var ett litet barn". Det låter förstås mobbat och är inte riktigt sant, eftersom min bror var min bästa vän, men ändå. På andra (eller kanske tredje, efter mamma) plats så var det nog Nalle.
Så här ser han ut nuförtiden:
Han är i sanning fantastisk.
Som alla andra bloggare så slutar vi med en uppmaning:
Har ni läsare några gosedjur, eller plågotankar? Skriv en kommentar! Jag vet att ni vill...
/Tina
Kommentarer
Trackback
