Darin är mumsmums

Hej!

Nu sitter vi här i Kontrollrum 2. Vi är Simon, Natta och Tina. Inne i Studio 2 sitter Johan och läser in sin New York-baserade radioteater. Den är spännande.
My var här förut, men hon drog hem, eftersom hon var klar med allt hon skulle göra. Det är väl vi andra också, Johan blev sist ut, eftersom han rusade iväg i vrede i cirka tio minuter när Natta skrek i hans hörlurar. Men han kom tillbaka såklart, för han tycker så mycket om oss. Dessutom behövde han verkligen spela in sin radioteater...

Min egen radioteater blev nog grym! Mina skådespelare var fantastiska, så om den blir fail så är det bara mitt eget fel, på grund av dålig editering. Men så långt ska det inte behöva gå, den kommer bli grym. Kanske kommer man inte att förstå precis allt, men... det får gå ändå. Den var bättre som novell. Jag kan lägga upp den i novell-form någonstans, för jag är väldigt nöjd med den. Jag skickade den till Simon så att han kunde läsa den, men han fick något bättre för sig, så han läste den inte. Nåja, han är ju ganska sorglig som det är.

Simon har förresten färgat håret mörkbrunt, och han är om möjligt ännu snyggare än innan. If that doesn't get him laid, I don't know what will.

Fem minuter över två
känner jag mig fortfarande på
Trots bråk och tjiv
vet vi att vi är delar av varandras liv
Så man mer eller mindre måste bli sams
att gräla länge är bara trams
Johan kan springa iväg en stund
men komma tillbaka på ett ögonblicksblund
Our little group has always been
and always will, until the end
Hello, hello, hello, hello, how low?
Tänk på nivåerna när ni spelar in, yo!

Ha det bra allihop!

/Tina